- Emelie -

Nu är det så här, jag har under en längre period haft ett KK förhållande med en killpolare. Det har fungerat jävligt bra för det mesta, båda vet vart vi har haft varrandra osv.
Trodde jag iaf tills här om dagen då jag satt och pratade med några killpolare, alla började då fråga ut mig vad jag hade för känslor för honom och frågade om jag var förälskad.
Vad är det som får dom att tro det? För att vi har setts en del på senaste? För att vi ofta har sex? Vad spelar det för roll? Är det för att jag är tjej? För att tjejer blir kära i killar dom knullar fler än en gång?
Ledsen grabbar! Men inte den här donnan! Det krävs bra mycket mer än lite moves i sängen och en penitz för att få mig på fall!

Och det här är vanligare än vad ni tror! Allt fler utav tjejerna jag har pratat med om sånt här säger/känner samma sak. Allt fler verkar bli öppna för ett riktigt bra KK förhållande, utan några krav och kännslor, bara enkel närhet.
Jag har aldrig varit en förhållande tjej, jag har försökt flera gånger men det har aldrig hållt längre än två månader. Det jag trodde va kärlek, försvann lika snabt som det kom.
Självklart så finns det stunder då jag verkligen önskar att jag hade någon att dela livet med, någon att komma hem till, någon som längtar och som jag längtar efter.
Men den människan har jag inte hittat än, och ja, jag är kräsen! Men varför skulle jag inte vara det? Jag har bara ett hjärta.
Ser så många kasta sig in i förhållanden utan att tänka och känna efter, och det slutar alltid lika dant...
Men det e vell klart att jag vill ha närhet, jag är människa precis som alla andra. Jag behöver också få bekräftelse ibland, känna att någon vill ha mig lite då och då!

Så skärpning killar! Vi tjejer kan va precis lika kännslokalla som ni!